Ulla Sand

Minns ditt alltid glada bus-leende, tack för att jag fick bli klasskompis med dig det betydde mycket då!

Idag fick jag den somliga vetskapen att du Ulla min bästa vän i många år, vi var ute på mycket roliga äventyr tillsammans. Kommer att sakna dig så otroligt mycket.
Nu får du vinka ifrån ditt moln till oss som är kvar härnere.

Jag önskar på detta sätt tacka för all uppskattning ni visat Ulla och för allt det stöd jag fått från er.

Tack till alla som kom till begravningen och som gjorde denna till en minnesvärd och varm ceremoni.
Jag hoppas och tror att begravningen och den efterföljande samlingen var helt i Ullas smak med fina tal från älskade vänner, god mat och gott umgänge bland hennes nära och kära.

Har känt dig i oherrans många år. Tack för de stunder man haft. Anders

Tack för ditt stöd, att du ledde mig in i HRF, för gott samarbete i Haningeföreningen och gör roliga dansstunder i Hyvis Stirrup Linedance

Vi fick en sista glad och trevlig helg tillsammans och hoppades att den skulle följas av flera. Tyvärr kunde du ju inte äta något när vi åt mycket gott men det skulle vi ju ta igen senare men ödet ville ju annorlunda. Tack Ulla för alla glada och roliga stunder vi haft

Även vi i distriktsstyrelsen hos HRF distrikt i Stockholms Län har nåtts av det sorgliga beskedet att Ulla har gått bort. Ulla arbetade i många arbetade i många år på distriktskansliet som ombudsman med särskilt ansvar för yrkesverksamma och var en stark motor i de samarbeten som gruppen yrkesverksamma hade över regiongränserna med Gävleborg och Dalarna. Innan hon kom till distriktet arbetade Ulla på Blekingegatan som bland annat ungdomskonsulent under den period då Stockholmsföreningen och distriktet delade lokaler. Många av våra medlemmar minns henne också som en väldigt uppskattad ungdomsledare på Backebo och Gålö.

Ullas talanger som skribent gjorde också att såväl Stockholmsföreningens tidning Språkröret och distriktets tidigare tidning Distriktsnytt fick professionellt utseende och trevlig innehåll under många år då Ulla var redaktör. Ulla var en stark och rak person som verkligen stod upp för hörselskadades rättigheter och många har upplevt henne som en mentor in i hörselgemenskapen som finns inom HRF.
Vi är många inom distriktet som minns Ulla med glädje och våra tankar går till de närmast sörjande. Vila i frid!

Tack för alla fina minnen och upplevelser som Erik och jag fått genom dig, Ulko
Du ställde alltid upp och roligt hade vi ofta!

Trygga, roliga Ulla/Ulko!

Jag träffade dig efter att ha blivit till styrelsearbete inom HYViS.

Du omfamnade mig med din vänlighet, erfarehet och klokskap. När jag sedan gick vidare till Distriktstyrelsen krnuffade och puffade du mig till en trygg känsla även där. Tack!

Min sista kontakt med dig var att du skickade mig ett av dina gamla kassettband jag var intresserad av.

Tack för allt!

Vila i frid

Varma Hälsningar

Micke

Ulla, tack för fina år som grannar!

TACK Ulla för fina stunder i Djura, Falun och Stockholm!

Sorligt Ulla S. Jag träffade för 70- talet för Hisus å var med styrelse årsmötet. Samt Hyvis årsmöte . Var på backebo träffar
Sorlig av Ulko 🥀🕯️

Finaste Ulko/Ulla,
Du har gjort stort avtryck för så många, mer än vad du tror. Vi lärde känna varandra på Hisus-tiden där du var en stöttepelare och kunskapskälla för alla oss ungdomar som försökte lära oss verksamheten och vara ledare i den. Du lärde mig hur förenings-organisering gick till, och öppnade dörren till civilsamhället, där jag sen blev kvar på olika sätt professionellt. Sen blev du min första riktiga kollega när vi jobbade tillsammans, inte bara i styrelser utan i verksamheten, på kollon, och annat. Vi har fortsatt vara vänner hela tiden, tipsade varandra om jobb, hade många samtal, promenader i Vallentuna, besök på Skansen, och haft många härliga skratt ihop. Sköt om dig där du är nu - jag kommer att minnas ditt stora skratt och härliga generositet. Tänker på dig och alla vi vänner och familj som är kvar.

Tänk så många roliga och utvecklande stunder och projekt vi hade när vi arbetade tillsammans.
Tack för god vänskap och alla ljusa minnen.

Som granne har vi goda minnen av promenader, fika stunder och härliga pratstunder.

Finaste Ulla/Ulko

Blir vemodigt skriva, skriver mina tankar som ett brev till dig. Vi skrev ju varje sommarlov till varandra när vi gick i skolan. Vi gick i hörselklasser som fanns i Falun och vi som hade långt att åka inom Dalarna fick bo under veckorna på en herrgård som hette Hästberg. Du bodde där från 1962-69. Jag var ett år yngre, redan då tog du hand om mig när jag började där. Du var redan då trygg och lugn i dig själv. Visste vad du ville. Du fixade så vi tjejer fick dricka kaffe och äta goda smörgåsar på
Torsdagarna. Jag låg vaken av all koffein medans du sov som en stock på magen hela natten.
Herre, vad vi ställde till med bus. Stackars tanter som fick dra ut oss från den lilla toaletten sent om kvällarna. Vi var många barn på den lilla toan, en av tanterna gillade dra ut oss med örat.

Fick ofta följa med dig hem till Djura och till dina fina föräldrar och äta av din mamma Brittas goda mat. Och vilken saft hon gjorde sen av alla möjliga bär och frukter. Det där lörde du dig också Ulla. Du var sanslöst duktig på att baka också!! Firade många midsomrar hos dig. Du lyckades övertala mig sätta på mig Leksandsdräkten. Jag gillade det inte. Det sa jag aldrig men nu vet du.

Du flyttade till Stockholm för att gå på Alviksskolan.
Där fanns hörselklasser även på gymnasienivå. Du ringde mig när det var dags för mig söka. Du måste komma hit, det är rena drömmen här. Sagt och gjort, vi flyttade ihop i en lgh på Tranebergsvögen nära Alviksskolan. Herre, vilka fester vi hade. Och så många nya vänner för livet vi fick.

Du blev en mycket populär och duktig ledare på HISUS. Så många barn och ungdomar du tagit hand om, inte bara på HISUS utan också inom all lägerverksamhet på
Backebo och Gålö. Du var stark inom dig själv som person och så hörselmedveten. Du skämdes aldrig över dina hörapparater eller dolde din hörselskada. Du skrek för helvetti Aron, skäms du för dina hörapparaternär jag försökte dölja dem i håret.

Vi återknöt kontakten på senare år. Startade upp Tjejligan på en bar vid Götgatan. Förutom oss två var det Bittan, Yama, Julia, Agge och Sussi, vi var gänget som ofta höll ihop under Alvikstiden. Nu är vi bara fem kvar, Agge gick bort för 1,5 år sedan. Så du saknade henne! Nu får ni ses i Nangijala. Jag är så tacksam för dessa år, så ledsen du är borta, kommer aldrig glömma dig. Enda trösten är att du slipper ha ont.

Vi ses i Nangijala ️

P.S. Tack för du lärde mig göra sås och köttbullar.

Det var du som " formligen" drog mig in i hördelgemenskapen, hade ingen erfarenhet över huvudtaget innan.
Tog 5 minuter så var jag med i HYVIS styrelse.också, där satt vi tillsammans några år. Sedan efter jag slutade där har vi stött på varandra överallt i HRF sammanhang. Du var min mentor in i HRF. Tackar jag dig evigt för. 🙏
Hoppas du nu hamnat i " hörselparadiset " som vår person i teater hipp happ i slutscenen hamnade, som där fick allt man kunde önska sig som hörselskadad. 🙏️

Det var du som " formligen" drog mig in i hördelgemenskapen, hade ingen erfarenhet över huvudtaget innan.
Tog 5 minuter så var jag med i HYVIS styrelse.också, där satt vi tillsammans några år. Sedan efter jag slutade där har vi stött på varandra överallt i HRF sammanhang. Du var min mentor in i HRF. Tackar jag dig evigt för. 🙏
Hoppas du nu hamnat i " hörselparadiset " som vår person i teater hipp happ i slutscenen hamnade, som där fick allt man kunde önska sig som hörselskadad. 🙏️

Jag träffade Ulla första gången i slutet av 80-talet, då jag blivit aktiv inom HRF, i en grupp med yrkesverksamma.
Jag fick lära mig att hon kallades "Ulko". Vilket jag tyckte var konstigt, gillade inte alls det smeknamnet.
För mig var hon Ulla, inget annat. Tillsammans utvecklade vi en tidning kallad Hörsam. Som gavs ut till gruppens medlemmar. Så småningom förvandlades den till en tidning för hela HRFs distrikt i Stockholm. Gruppen lever vidare i föreningen HYViS.
Vårt samarbete blev långvarigt med många besök i hennes arbetsrum.
Hon och jag följdes åt i min "karriär" inom HRF i Stockholmsregionen.
Det utvecklades till en vänskap också privat.
Senast tänkte jag på henne var vid ett besök på hörselvården Rosenlund, där den jourhavande audionomen sitter i det som en gång var Ullas arbetsrum på nionde våningen. Fin utsikt för högtflygande tankar, dina ande kanske finns där uppe någonstans.

Ulko, Vi har mkt fina minnen under HISUS tiden och även i föreningen och du kommer att vara i stor saknad av oss.
Vila i frid och sov så gott️ ️♥️

Ulla! Vi har haft roligt på massa fest! En gång var vi på nyår fest. Då hade jag mina ungar med. Min dotter gick och väntade på att få lägga sig. Varje gång vi träffas! Då påminner du mig. Du tyckte var så roligt. Jag kommer sakna dig.

Tack för allt i Alviksskolan
Dör du alllid höll på Leksand i uppehållsrummet
Medan andra elever har sina lag !
Många skratt och glädje!


Hisus var en träff för alla för du skapade decibel
Och var en riktigt duktig tecknare också


Vi gjorde kollo på Gålö och Backebo
Oförglömlig tid då alla hade kul med dej och du
Som ledare ställde allt i sin ordning !

Saknad och en HRF och HFR gjorde du en stark
Insatt inom hörselverksamhet som kommer att leva
Vidare med dina finna minne tack Ulko !

Du finns alltid hos mitt hjärta!

Så många år jag har känt dig, sen tidigt 70 tal . Vi som jobbade som ungdomsledare på Hisus. Stor saknad , men du kommer alltid finnas som ett positivt minne.

En sista hälsning Ulla ️Du kommer alltid att vara saknad ️ och tack för allt du har gjort för oss föreningar

Det är med sorg och saknad jag tänker på Ulko, att hon inte fick vara med oss längre!
Hon har betytt väldigt mycket för mig och för framförallt HRF!

Jag var med på ungdomsledarkurserna på 80-talet på Backebo som hon ,bland andra, höll i. Hon höll oss ungdomar i schack, mycket bestämt. 😉

Jag fick praktisera hos henne på distriktet när jag gick en medieutbildning, det är jag mycket tacksam för! Idag jobbar jag själv på distriktet och påminns dagligen om Ulko då hon lämnat spår efter sig på många olika sätt! Med värme i hjärtat tittade jag igenom alla Decibeltidningar hon varit med och skrivit.

Det var tack vare henne som det blev en linedancekurs för hörselskadade! Hon frågade mig och Cillan när vi själva precis hade börjat att dansa och var nybörjare.. men vi körde på! Det var riktigt rolig tid och det blev nästan 20 år!💃🏼
(Bilden är från en av våra kurstillfällen, troligen den sista tillsammans)
(
Vila i frid fina goa härliga Ulko 💕🩷💕🩷

Du kommer att vara oerhört saknad. Du var den första ledaren jag träffade när jag började på hisus. Vi har varit med om mycket. Jag blev jätterörd av Uffes ord om Ulla och att ihon nte hade ont och att hon inte var ensam. Så vila i frid Ulko. Många miljoner kramar ️❤️❤️

Tack för din viktiga insats för Hisus, föreningar och distrikt.
Vi hade många betydelsefulla samtal, arbetade tillsammans många år och du hade ett fint fokus på kärnan i uppdraget med en väldigt fin respekt för människor.
Stort tack för allt,

Det är alldeles för tidigt, men efter att ha läst din Uffes många fina ord så känns det ändå fint på något sätt.
Ulko - du skojfriska glädjespridare som gjorde så stora avtryck. Vi är många som tänker på dina nära och kära och nu du fattas oss alla.💞

Finaste Ulko!

Du har följt mig länge i livet. Vår bekantskap inleddes när jag som kollobarn tillbringade somrarna på Gålö.

Sedan blev det kollo på Backebo, följt av ULK:ar (UngdomsLedarKurs) med många härliga lärare.

Jag deltog i ungdomsverksamheten och fick sedan förtroendet att jobba som ledare.
Det var också här som mitt intresse för föreningsliv startade.

Under några år på 90-talet blev vi kollegor på Blekingegatan. Det var många hjärtliga skratt i rummet "längst in" där Ulla och KeTo (Kenneth Toborg) delade rum.

Vi höll kontakten från och till. När Ulko träffade Uffe blev det besök både på Skansen och i huset i Vallentuna. Alltid lika trevligt (och gott)!

Jag har många minnen genom åren - alltifrån att se hur hon för hand monterade Decibel (långt före DTP - Desktop Publishing) var ett begrepp.


Tidigt skaffade Ulko Mac på jobbet och jobbade in i det sista med att skapa trycksaker som gjorde intryck.



Jag fick möjligheten att besöka dig på Byle gård, även dagen då du somnade in. Det blev fina samtal med skratt och minnen.

Varje gång vi hördes av så frågad du hur det går för Leo (min son).

Du hade alltid omtanke om dina vänner.Det finns massor att berätta - men det får bli en annan gång.

Du sa när vi sågs att du inte är rädd för att dö. Det gjorde mig lugn att se hur bra du tog det hela.

Nu slipper du ha ont.

Sov gott, fina vän/kollega/mentor!

En kär och mycket god vän, så mycket som vi har skrattat, upplevt händelser tillsammans i livets med-och motgångar. Så många kloka och givande samtal som vi har haft genom åren. Alla mina tre döttrar har funnits med i ditt liv, du frågade alltid hur de mådde och hur de hade.
Sista samtalen vi hade på Byle gård var jättefina möten, du var så lugn och samtidigt pratglad. Det var svårt att förstå och acceptera att du faktiskt var så sjuk.
Tack för allt, Ulko.️❤️❤️

Min älskade Ulla har lämnat mig efter nästan 16 år av härlig vänskap och kärlek. Vi träffades via nätet den 23/8 2008. Efter att ha pratat i telefon ville jag snabbt träffa henne eftersom det fysiska mötet är så mycket mera värt än det digitala.
Vi reste till Skåne, till min farmors systers 100-årsdag och det gick bra, Vi träffades på helgerna, Ulla bodde i Haninge, jag i Vallentuna och det gick bra. Vi hade fest varje helg, åt gott, drack gott, gick på bra teater och konserter och det gick bra. Vi reste både med och utan bil i Europa och det gick bra.
Vi flyttade ihop i Vallentuna 2007 i min nya villa fast det är klart jag hade kvar Skansen men det gick bra.

Så en dag då vi firade 15 år ihop på Bomans hotell i Trosa började det krångla i Ullas mage och senare när vi var i Uppsala på teaterbesök med Ullas släktingar Dan och Gun gick det inte längre att äta, det var helt enkelt stopp.

Dagen efter ringde Ulla 1177 och vi for till Danderyds sjukhus där det konstaterades i en titthålsoperation att det var stopp i tarmen. Jag fick tyvärr inte vara med och stötta enligt sjukhusets policy. Ulla opererades i december i mer än 10 timmar och ändå fick man inte bort all cancer i bukhålan.

De konstaterade att ursprunget var en äggledarcancer och Ulla genomgick en cellgiftsbehandling som var planerad att bestå av 6 behandlingar. Efter 5 besvärliga omgångar konstaterade läkarna att cancern var tillbaka och fortsatt behandling ansågs inte vara till någon nytta.

Ulla kom in på hospicet Byle Gård på gränsen mellan Täby och Vallentuna den 19/5, hon trivdes bra, kände sig trygg, uttryckte en önskan om att få dö snart och hon fick sin önskan uppfylld fredagen den 7e juni 2024 kl 18:30.

Dagen innan hade Berit och jag firat nationaldagen hos henne på hennes initiativ med smörgåstårta och cider. Ulla kunde tyvärr själv inte äta fast föda och egentligen inte heller dricka men hon var med!

Själva dödsdagen kom Nicke Wikman med Jeanette på besök, vi hade trevligt, pratade mycket och allt var bra, Ulla var pigg. Efter att de gått blev Ulla trött, tryckte någon gång extra på morfinpumpen för att ge sig lite mer ork men det hjälpte inte. Sjuksköterska gav henne några extra puffar morfin men Ulla bara somnade och domnade.

Jag satt vid hennes sida, kramade hennes hand, talade viskande till henne då Döden verkligen försiktigt på tå tassade in i rummet och tog Ulla med sig till den andra sidan av livet. Detta skedde helt utan oro, utan den minsta ansträngning från Ullas sida och helt enligt hennes önskan.
Det var vackert att närvara.

Sköterskorna klädde henne i en favoritblus och jag fick tillfälle att ta farväl och samtidigt plocka ihop hennes tillhörigheter. Ett stort tack till personalen på Byle Gård som verkligen tog hand om henne.
Ett enormt tack till alla vänner, ingen nämnd, ingen glömd som hjälpte Ulla med besök, med digital kontakt.

En vacker vän har lämnat oss.

Du var en sann vän när vi började på Alviksskolan. Vi hade båda långt hem och det var tryggt att ha dig som vän . Sedan har du funnits genom alla åren .
Tack för allt och vila i frid .